laextranjera.blogg.se

Just nu sitter jag på balkongen precis som jag gjorde för exakt 9 månader sedan. Då skrev jag om hur spännande det skulle bli när skolan började den 31 augusti och hade då allt framför mig. Jag var livrädd om hur allt skulle bli och nervös som tusan att jag inte skulle kunna göra mig förstådd inför familjen.

 

 

Nu sitter jag istället och inser sakta men säkert att jag går min nästsista skolvecka här och att jag sitter på flyget tillbaka till Sverige vid den här tiden om 11 dagar. Jag har aldrig riktigt tänkt på hur det kommer vara att faktiskt lämna det här livet med alla vänner, familjen, miljön etc, utan har förskjutit tanken ... nu är det enda jag kan tänka på hur lite tid det är kvar och att tiden inte räcker till för att göra allt som man har pratat om.

 

Det här är första gången som jag sitter ute på balkongen på flera månader och efter dessa 9 månader slås jag fortfarande över hur fint det är här med solnedgången, bergen och den blå himlen. Ljudet från fotbollsplanen tillsammans med värmen från solen förbättrar bara hela situationen och jag ångrar att jag inte har suttit här oftare under året än vd jag har gjort.

 

Allt känns fortfarande overkligt. Varje gång jag kommer ut från ex. gymmet, skolan whatever, slås jag av hur varmt det är och då jag inte kan förstå att jag faktiskt gick runt och frös för drygt två månader sedan! Då, som nu, är det varmare utomhus än inomhus men skillnaden är att man nu flyr in för att komma undan solen och värmen medan man i februari/mars flydde ut för att värma sig.

 

Jag älskar den här platsen och allt som den för och har fört med sig. Visst, det har varit jobbigt som tusan men de bra stunderna väger upp dem dåliga och jag ångrar inte alls längre mitt beslut att flytta ned hit istället för till London.

 

Fram tills den 11 juni kl 16.20 då mitt tåg mot flygplatsen går ska jag försöka fylla dagarna med strandhäng, fikor, middagar, kvällspromenader längs med havet och allt som går♥