laextranjera.blogg.se

Svenska Skolan i Fuengirola 15/16

Avsked

Publicerad 2016-06-11 15:30:00 i Allmänt, Sista tiden,

Jag hade svårt att förstå att jag skulle spendera mitt andra läsår på gymnasiet i Spanien och helt ärligt förstod jag inte alls vad jag hade gett mig in på - och det var innan jag insåg hur illa min skol-spanska var!
 
Jag har haft svårt hela året att inse att det här har varit min vardag med sol, strand, palmer och hav. Det har väl främst känts som en semester fast med läxor och prov.......
 
Eftersom jag tydligen har svårt att förstå saker så är det inte heller så konstigt att jag nu har svårt att förstå att mitt plan till Sverige går om 8h och att jag inte åker hem för ett lov den här gången för att sedan komma tillbaka. Det här är verkligen det, det här är slutet som vi aldrig trodde skulle komma.
 
Just för att jag har svårt att förstå saker som händer förrän de verkligen händer så förstod jag inte i natt att det var sista gången jag träffade vissa av de människorna. Vi satt jättemånga på bargatan utanför Foreplay och Tramp's och skulle säga Hej då till varandra och folk bara satt och grät men jag kunde inte koppla huvud med känslor. Hur länge jag än har vetat om att det verkligen är sista gången jag träffar dem här på ett tag (vem vet när?) och kunnat förbereda mig och sätta mig in i det så förstod jag det verkligen inte. Folk grät hela dagen igår men jag kopplade inte alls... :/
 
Nu imorse när jag stod och käkade frukost i köket så kom María fram till mig och hon hann inte ens säga någonting förrän jag började gråta. Jag vet inte var det kom ifrån men sedan dess har jag suttit som ett vrak men över vad vet jag inte. Det är inte för något speciellt som jag känner att "Oj nej, det här kommer jag sakna!" och jag kan inte definiera någon känsla för jag känner knappt något... men ändå så är jag helt förstörd.
 
Om någon frågar mig vad som har varit bäst med året är jag osäker på om jag kommer kunna ge ett ärligt svar för jag vet inte ens själv. Det har varit bra på så många sätt och vis och sedan har det varit mindre bra i flera svängar också och vi har gjort så mycket roligt att jag knappt kan minnas allt. Allt och inget, får nog bli mitt svar i sådana fall för det är så nära jag kan komma ett ordentligt svar.
 
Gud det är så många jag aldrig sa Hej då till och flera av dem är personer som har präglat mitt år på sitt egna lilla sätt. Det är även personer som jag inte vet när jag träffar igen och det bildas en klump i magen på mig när jag tänker på allt jag hade velat säga till dem som jag inte kommer kunna, inte på samma sätt iaf.
 
Att jag kommer tillbaka till Funkan vet jag till 100%, speciellt med tanke på att jag känner så många som ska gå kvar nästa år och som jag därför kommer besöka, så det är inte det jag oroar mig för - att göra saker en sista gång. Det är hela grejen att göra sakerna en sista gång med de här personerna och även om vi träffas ett stort gäng i framtiden så kommer det aldrig bli samma sak - det är det som oroar/stör mig.
 
Även om jag åker utomlands igen på liknande sätt så kommer det här som jag har nu aldrig komma tillbaka. När jag inser det på riktigt (typ när jag har landat eller kommit hem till lägenheten), då jädrar kommer det bli jobbigt och jag kommer bli så himla deppig.
 
Jag vet att jag har skrivit det förut men man kan nog aldrig uttrycka sig tillräckligt med sånt här;
 
Jag är verkligen otroligt tacksam för i år. För att jag fick åka hit först och främst av mina föräldrar. För att jag hamnade i just den här värdfamiljen från början och därför inte har behövt byta som så många andra. För allt stöd av släkt och vänner hemifrån, speciellt på dagar som jag har längtat hem. För att skolan tvingade ihop oss elever och gjorde oss till en familj. För alla resor vi har gjort både med skolan och privat. För alla middagar och fikor med tjejerna. För alla helgshäng i skolan som i flera fall har inneburit en pause från värdfamilj och spanjorer. (För alla utekvällar på Midnight och Foreplay som har lett till några av världens roligaste bilder och videos.) För alla stranddagar när vi har kunnat bli som 5-åringar igen och plaska runt i vattnet. För allting däremellan som man inte lägger mycket vikt på men som har lett till många skrattattacker och internskämt. För alla underbara vänner som har förgyllt det här året och varit med hela vägen och gått igenom samma saker och upplevt samma känslor.
 
Tack för allt, jag kommer alltid minnas det här och längta tillbaka♥
 
 
 

Om

Min profilbild

Emilia

Valt att leva life i Fwuengi ist för STHLM läsåret 15/16

Till bloggens startsida

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela